Järnagatan, ner mot Saltskogsfjärden. Här ligger Scanias huvudkontor, och det har det gjort sedan 1912. Inte i närheten av samma plats – på exakt samma industritomt, fast utbyggd om och om igen i över hundra år. Få svenska storbolag kan peka på en enda adress och säga: vi har aldrig flyttat härifrån.
Det började inte med lastbilar. Vagnsfabriks-Aktiebolaget i Södertälje, förkortat Vabis, grundades 1891 av Surahammars Bruk för att bygga godsvagnar och personvagnar åt järnvägen. Philip Wersén blev första verkställande direktör. Järnvägsvagnar var stabil affär i ett Sverige som just då band ihop landet med räls. Men Wersén och hans ingenjörer såg längre än så, och 1897 byggde Vabis sin första bil – en av de allra första i Sverige, långt före Volvo. 1902 kom den första lastbilen.
Bilbygget var för litet för att bära sig ensamt. I Malmö satt Maskinfabriksaktiebolaget Scania och tillverkade cyklar och senare även bilar och lastbilar, med bättre kapital men mindre teknisk höjd. 1911 gick bolagen samman till Scania-Vabis. Den nya jätten behövde en produktionsort, och valet föll på Vabis befintliga fabrik i Södertälje. Flytten genomfördes 1912. Malmö fick lämna walkover.
Namnet Scania-Vabis höll i sig fram till 1968, då bolaget gick samman med Saab och blev Saab-Scania – en affär som skulle prägla svensk fordonsindustri i decennier. Delningen kom på 1990-talet, Saab och Scania gick återigen skilda vägar, och det gamla Vabis-namnet försvann för gott. Kvar blev bara Scania. Och kvar blev, hela tiden, samma tomt vid vattnet.
I dag är Södertälje fortfarande Scanias nav: huvudkontor, tung utveckling, en stor del av produktionen. Räkna ihop åren från 1912 till nu och det blir en obruten industrihistoria på över ett sekel, på en arbetsplats som format hur staden vuxit, var bostadsområdena lagts och vilka som flyttat hit för jobbets skull. Det är sällan man kan gå förbi en fabriksport och veta att den ungefär motsvarar var portvakten stod för hundra år sedan.